«

»

Jul 28

När jag mötte narcissisten

Efter dryga 30 års relation, som trasats sönder de senaste tio åren, var mitt hjärta sargat, sårat och helt stängt.

Vår lilla fina familj blev dysfunktionell. Svårt att kommunicera. Alla ville höras, men ingen ville lyssna?

Den våren jag flydde från mitt hem åldrades jag på kort tid minst tio år och gick ner drygt tio kg. På nätterna, när jag inte kunde sova, räknade jag revbenen på min bröstkorg och sa till mig själv: ”Jag vill inte ha någon, och ingen vill ha mig”.

Jag bara grät och grät. Barnen fick det värre efter separationen än de hade det innan – och jag höll på att dö mentalt. Utan min mamma, min ex svägerska och mina vänner hade jag inte klarat detta. Ensam är inte alls stark.

Efter några månader började jag våga mig ut. Gick ut på stan en varm sommarkväll med några kompisar. Och där stod HAN. Efter dryga 39 år träffades vi igen. Sist vi träffades var midsommarafton 1972. Han var 16 år – och jag 15. Vi hade då en kort romans, men det blev ingen fortsättning – DÅ. Men NU var det annat. Stjärnor och Planeter, Buller och Bång! Från första sekund var vi oskiljaktiga.

Rosorna på fotografiet fick jag av HONOM. Han gjorde allt för mig, och behandlade mig som en prinsessa, till en början…… Resten kan ni säkert gissa ….

 

 

Kommentera